Glädje…
Igår kom Milton med matte Mimmi på besök!
Milton var lite fundersam till att börja med och närmade sig grinden med sakta steg. Jag stod och tog emot honom och det dröjde en liten stund innan han sprang fram till mig.
Selma, Alice och Maya log och sov inomhus så dom märkte inte att vi fått besök förrän jag ropade in i huset: Titta vem som har kommit!
Ut for alla 3. Alice var nog så yrvaken så hon rusade förbi både Milton och Mimmi. Hon sprang ut till grinden och började skälla (som hon alltid gör när vi får besök).
När Alice till slut upptäckte att främmandet redan var inne på tomten kom hon tillbaka.
Givetvis måste Maya, Selma och Alice tala om för Milton att det här är vårt hus. Han blev grundligt undersökt och för säkerhets skull måste Selma morra lite (man vet ju aldrig om Milton kommer ihåg vem det är som bestämmer).
Det dröjde inte lång stund så busade dom runt i trädgården.
Eftersom det var 1 månad sedan Milton flyttade hem till familjen Scharf hade han blivit väldigt långhårig i ansiktet så jag trimmade både ansiktet och tog en bit på kroppen.
Det var så himla roligt att träffa Milton igen, jag blir så lycklig i kroppen när jag träffar ”mina” valpar!
 |
 |
 |
 |
 |
Milton och jag, Milton nyklippt, bus och ännu mer bus…..
Sorg…
Igår kväll fick vi beskedet att Peters mormor hade gått bort. Aina blev 90 år den 13 juni. Hon bodde hemma och klarade sig själv ända till för 1/2 år sedan. Hon såg väldigt dåligt men hon hade minne som en elefant. Hon var helt klar i knoppen så när vi hälsade på henne på sjukhuset i förrgår och jag berättade om pionerna som blommar så vackert i trädgården och de solmogna jordgubbarna (och att vovvarna åt dessa) försökte hon le. Aina lärde mig baka Sorundatårta (hemligt recept som går i arv från mor till dotter – men i det här fallet är det ingen av Ainas 4 döttrar som tagit över utan det är jag, dottersonhustru, som lärt mig baka).
Aina! Nu får du stötta mig….jag har ALDRIG bakat en Sorundatårta inför en begravning…bara inför bröllop, dop och födelsedagar.
Det var Aina och jag som åkte ut i skogen och plockade blåbär och lingon…vilka kanonställen vi hade. Kommer du ihåg när vi plockade slånbär och Sofia, som var 2 månader gammal, fick fullt av fästingar på sig?
Äntligen har du återförenats med Olle, Peters morfar, som gick bort 1970.
Det finns ett liv bortom detta och du vet att du, precis som Olle gör ibland, får komma och hälsa på oss.
Sov så gott, Aina, vi glömmer dig aldrig……
// Helena
– nu är vårt jobb med valparna över. 
.
!