Jag kan inte låta bli…. älskade valpar…..jag är så stolt, så upprymd, så fantastiskt glad och så otroligt förälskad i ”mina” valpar. Dom är FANTASTISKA alla 7 
.
Det känns som om dessa är ”outstanding” och att vi aldrig kommer få uppleva det igen.
Det finns kärlek till hur många som helst, skulle aldrig tveka att behålla dom om jag inte hittat rätt familj till varje individ.
Vi har återställt ordningen i huset, köksbordet är i köket och valparna har (åtminstone dagtid) även intagit vårt sovrum. Just nu är favvosovplatserna under vår säng eller i Selmas och Alice biabäddar (ja, Selma och Alice får hitta andra sovplatser).
Jag gissar att ni tänker:
Men, herregud, dom måste ha bajs och kiss överallt. Fy, jag kan tänka mig hur det luktar.
Ack, vad ni bedrar er, säger jag. Visst blir det en och annan kissfläck och, visst, en och annan bajshög också inomhus men valparna är jätteduktiga. När jag märker att nu är det nog dags ropar jag bara: Kom nu alla barnen! Då kommer dom rusande och följer med ut! Sen när det är dags att gå in ropar jag åter och alla valparna kommer springande i flygande fläng.
En annan fantastisk syn är när vi sitter vid köksbordet och äter och under bordet ligger 7 hundar och sover. Det märks att dom vill vara nära flocken.
// Helena
