Mycket vemodigt inser jag och valparna att nu har ”liten blivit stor”. Alice har stängt baren för gott, verkar det som. Valparna har fått en slurk mjölk varje morgon och någon gång på dagen de sista dagarna men imorse sa Alice bara ”God morgon, mina barn” och sen gick hon därifrån. Usch, jag blir faktiskt tårögd när jag skriver det här trots att det ju är jättebra. Valparna får inte vara beroende av att dia när de ger sig iväg men jag saknar redan ljudet av valpar som glupskt suger i sig av den goda mjölken.
Ja, ja ”that´s life” och jag vet att 6 familjer bara väntar på att få skämma bort dessa ljuvliga små varelser .
// en tårögd Helena (Kan berätta att jag inte kunde se filmen om Lassie utan att börja gråta, när jag var sisådär 5 år, ….det var ofta synd om den vovven)
Så här har det sett ut så fort Alice har varit i närheten, hon har haft ett sjå att kunna ta sig in till dom för att ge di.
En underbar bild! Förstår att det måste bli tomt utan de här sötnosarna.