Nu börjar vi återhämta oss från överraskningen. Lugnet har infunnit sig och vi börjar få in en rutin i vardagen. Alice har tagit på sig mammarollen på ett hedervärt sätt. Tänk att hon vet vad hon ska göra och hur hon ska ta hand om valparna. Själva var vi (Peter och jag) på profylaxkurs innan vi fick barn, vi läste allt vi kom över om hur ett barn skulle tas om hand mm mm – och ändå visste vi knappt hur vi skulle göra….Men när Alice väl hade kommit över den första förskräckelsen att det där som kom ut där bak, som vi normalt plockar upp i en svart bajspåse, skulle vara hos henne har hon blivit en supermamma. Hon kliver försiktigt i lådan för att inte trampa på valparna, slickar dom för att dom ska kunna bajsa och kissa och vårdar dom ömt 
. Vi kan inte se oss mätta på underverken utan vi får slita oss därifrån 
för att uträtta dom dagliga sysslorna, t ex äta, städa, handla.
På förmiddagen gick Alice med Selma, Peter och mig på en promenad på ca 1/2 timme och hon verkade tycka att det var härligt. Bara valpisarna har ätit så klarar dom sig själva en stund nu. Dom ligger tätt ihop och har så mysiga ”sovljud” för sig. Men så fort Alice kliver i lådan märker dom det och trots att dom varken ser eller hör än så länge hittar dom fram till henne, det är helt otroligt…jag undrar om dom känner på lukten var hon är?
Selma har tur som har såna härliga hundkompisar som vill leka med henne – idag var Dallas och hans matte Madde med ut i skogen.
Då ”rejsade” dom runt och jagade varandra 
.
// Helena
Alice slickar en 5 dagar gammal valp.
