Ju närmare vi kommer valpningsdagen desto mer otåliga blir vi, det är väl konstigt? Vi har väntat på ögonblicket som ska komma så länge att det känns som det aldrig kommer inträffa.
Alice, däremot, vårdar sin mage, tar makliga promenader runt kvarteret, vill bli klappad på magen, sover, väcker oss på nätterna eftersom det trycker på blåsan (hon som haft värsta festblåsan tidigare….) eller för att valparna sparkar. Hon väntar på dagen V (= valpning) med ett ofattbart lugn och hon har funnit sig i att inte kunna leka med Selma som hon brukar göra, att stanna hemma när Selma får åka iväg till skogen och göra roliga saker, inte kunna ligga på rygg utan att trilla åt sidan (måste kallas ”sidtung” det fenomenet 
) mm mm. Selma är väldigt mån om Alice: hon slickar henne på magen, i öronen, på ryggen, ja överallt.
Det är tur att det snart är påsk så vi får lite annat att tänka på.
// Helena
Selma i skogen 080319
Alice och Selma vill alltid ligga nära varandra, 080319
