Amazing Selma´s

Det går inte en dag förbi utan att vi tänker på Selma och Alice. Dom fattas oss varje dag och saknaden finns där jämt!
Livsnjutaren Selma!
Myshunden Alice!

Bilderna är tagna för mååånga år sen. På den tiden när vi hade båt och inte uppfödning (båten såldes året innan A-kullen föddes. Mamma och pappa insåg att det inte skulle bli något mer båtliv när man har valpar – tiden skulle inte räcka till?).
Just nu saknar vi sommaren, tänk att slippa mössa, vantar och tjock jacka. Att slippa frysa om händerna när man belönar tjejerna med godis på promenaden. Men vi saknar allra mest våra älskade tjejer – förevigat i våra hjärtan!

//Sofia

Jo, nog blir vi väldigt oroliga när våra älskade tjejer inte mår bra. I helgen blev alla mer eller mindre dåliga i magarna och kräktes någon gång. Värst drabbades Maya och precis som när vi människor blir magsjuka påverkas hundarnas kroppar. Natten till igår, söndag, kunde Maya knappt gå och än mindre hoppa upp eller ner i sängen. Normalt sett bor ju Maya hos Sofia men i och med att de bor i lägenhet och 3 trappor upp fick hon bo kvar hos oss istället.
Det var med stor ansträngning Maya kunde gå de 3 trappstegen ner och ut i vår trädgård för att göra ifrån sig. Vi har varit med om samma sak tidigare och då var det vår älskade Selma som visade exakt samma symptom (vinglighet, krökt rygg, oförmåga att ta sig ner/upp för trappan och sängen) när hon hade kräkts och varit lös i magen några dagar. Det viktiga i det här läget är att få magen stabil igen med skonkost och att få i dom vätska och dessutom hjälpa till att lyfta/bära ner för att minska belastningen på kroppen. Det märks att tjejerna blir mer känsliga ju äldre de blir, motståndskraften är inte lika hög som när de är yngre.
Igår låg Maya i princip hela dagen i sängen förutom när vi fick ut henne för att kissa. Då gick hon med hängande svans (dinglande som en kosvans) och med krökt rygg. Någon av oss var hos henne hela tiden för hon visade tydligt att hon inte ville vara ensam en endaste sekund.
Framåt kvällen märktes en förbättring och idag är hon mycket piggare. Idag har hon varit ute i trädgården och svansen har återgått till det normala, dvs glad och viftande, och det var en glädje att se henne stretcha ut kroppen som en katt när vi klev upp imorse .
Vi fortsätter ta det lugnt så att hon kommer tillbaka på banan utan att riskera några bakslag.

// Helena