Hipp hipp hurra för vår älskade Alice idag!
För 12 år sedan just idag föddes vår Alice, grunden för hela vår uppfödning.

Vi älskar dig så oändligt mycket och det känns så himla konstigt att inte fira den tillsammans med Selma. Selma älskade ju när vi hade kalas och just idag finns inte orken att ha kalas för dig Alice, tyvärr. Vi får ta igen det någon annan dag. Det är inte bara för att Selma inte finns som orken tryter. Alice blev ju för 3 veckor sedan kastrerad och har sedan dess inte blivit helt bra. Mitt i all sorg över Selma blev förtvivlan och oron ofantligt stor när vi upptäckte att Alice inte mådde bra.
I torsdags åkte jag, Sofia, till veterinären och gjorde ultraljud, tog blodprover och urinprov på Alice. 3 veckor efter operationen och det kom fortfarande massor med blod från vulvan. Dessutom var det precis som att hon hade ont och flera nätter har bestått i en jättestressad Alice som inte har kommit till ro.
Veterinärbesöket resulterade egentligen inte i mer än att vi fick svart på vitt att Alice är frisk som en nötkärna. Nu är ”medicinen” vila, vila och åter vila. Förmodligen har operationen i samband med att Alice har varit så hormonellt påverkad under det här året (hon har ju löpt 6 gånger på ett år) resulterat i en totalt slutkörd Alice.
Vi känner att det på något sätt hade räckt med tomheten och sorgen i samband med Selmas bortgång och att i samma veva frukta för att behöva ta samma beslut med Alice varit något av de värsta vi har ställts inför.
Ett tag kändes det inte som att Alice skulle få uppleva sin 12-årsdag och att faktiskt få göra det känns fantastiskt. Vi är så otroligt glada för allt du givit oss Alice och nu vill vi bara att du ska bli frisk igen.
Hipp hipp hurra för dig – idag är det din dag!

//Sofia