Att vara uppfödare är helt fantastiskt men kan också vara allt annat än en dans på rosor. Det är otroligt mycket jobb och planering som ligger bakom varje kull. T ex hitta rätt hane som kompletterar tiken, meritera föräldrarna samt hälsotesta dom mm mm. Varje kull som tas ska kännas speciell och helhjärtad och varje valp man lämnar över till den nya ägaren vid 8 veckor eller senare vill man känna sig stolt över. Valpen blev till av kärlek och inte ”bara för att”.
Just nu lever vi ”småbarns liv”, dvs att i natt låg jag hos valparna första delen av natten och andra halvan låg mamma inne hos Bella och dom små (och vice versa). Vi vakar inte hela tiden nu utan kan sova när Bella och valparna sover men man ligger med öronen påslagna och vi har under dessa 6 år som uppfödare lärt oss vilka ljud man ska vakna av. Det är skillnad på ”gos-ljud” och ”jag har tappat bort mig från mamma ljud”. Man måste också vara med på när Bella vill gå ut och kissa och bajsa vilket hon gör några/någon gång per natt. Dessutom är det gott att ibland få en skål med fil eller en skål med potatis och fiskbullar under natten. Men man märker att Bella har haft valpar förut. Hon vet hur hon ska ta hand om dom och hon har rutin på hur hon ska ta sig i och ur valplådan. smiley
Det är under den här tiden man som uppfödare får ”valphjärna”. Man kommer inte ihåg allt man ska göra eller ska säga. smiley
Trots lite sömn och mycket jobb både innan och efter så när man sitter bredvid Bella och tittar på dessa fantastiska små gryn så känner man att det är värt allt jobb och förlorad sömn. Tänk att få skapa så här fantastiska varelser. Varelser som kommer att kunna ge sina familjer så otroligt mycket kärlek och glädje. Tänk att vi får vara en del i andras lycka och att få skapa nya små liv!
Här kommer dessutom en lååååång film som mamma filmade imorse på valpisarna. smiley//www.youtube.com/embed/1VdK_yAM4Ds
//Sofia